sex saker som inträffar mig när...
1. Mitt hår blir fett och platt
2. Naglarna bits ner
3. Jag dricker bisarra mängder kaffe vilket i sin tur resulterar i kaosmage och hjärtklappning
4. Jag känner mig FUL och TRÅKIG
5. Jag FRYSER
6. Jag känner mig DEPRIMERAD
I dag är jag trött för att jag sov med den där jävla appjäveln som skulle väcka mig på ett harmoniskt sätt i min lättaste sömnfas. Jag lovar att jag fick radioaktiv-cancerstrålning i mitt huvud där den låg och KOKADE bredvid huvudkudden. Vaknade varje timme med konstig känsla i kroppen. Jag hade så trevligt i går kväll att jag verkligen, verkligen trodde att jag skulle somna mätt, glad och belåten. Men fan, så fort hjärnan börjar tänka "hehe undra vad som händer om jag börjar tänka på lite paniksaker nu" så är det kört. Men ska inte trötta ut er med mitt gnäll. Förlåt för det.
En ulv i fårakläder
Hur som helst tänkte jag berätta om ett intressant och tyvärr inte speciellt ovanligt möte med en kille i går på krogen klockan 23.00. Han bär en rödrutig skjorta, är 26 år gammal och ser ut som en präktig och hyvens karl. Han kommer bort till vårt bord och börjar prata och eftersom han är trevlig så babblar vi en stund. Sedan frågar han "jaha, när får man ta ut dig på en dejt då?" Varpå jag såklart svarar "jag har pojkvän så det går tyvärr inte". Det är då han säger "Ja men jag har också tjej".
Jag frågar varför han vill gå på dejt med mig om han har tjej? Och han säger "Ja men hon är en jävla fitta". Han fortsätter med att berätta hur trött han är på sin tjej som han bor tillsammans med och att hon aldrig städar efter sig och är svartsjuk och tjatig. Vidare anförtror han mig att han har varit otrogen flera gånger, men han vill inte göra slut för han vill inte göra henne ledsen....
OKEJ. Visst finns det svin och äckelpäckelkillar men att dom är förklädda som vanliga människor gör mig på riktigt rädd. Det är en sak om de är alkoholplufsiga, har skjortan uppknäppt och håret drypande av gelé. Men att de ser ut och uppträder som fina killar och sen visar sig vara sjuka i huvudet. Det får mig fan att tappa tron på mänskligheten och kärleken.
.
Det här med bad boys...
Kan det vara Hollywood-filmernas fel? Det är alltid en tjej som står och väljer mellan en snäll men tråkig kille, och en farlig, opålitlig men spännande kille. Och i 9 av 10 fall så vinner den farliga killen. Han inser att han har gjort fel, han gör något otroligt romantiskt och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Han kanske till och med förvandlas till en snäll nallebjörn.
Men nu har jag fattat att den där bråkiga "kryddan" bara smakar skit efter ett tag. När man gråter av utmattning för att man helt enkelt inte ORKAR tjafsa mer. När man får ont i magen i rädsla för att säga eller göra något fel som ska leda till ett bråk. När man har tappat kontakten med alla sina killkompisar på grund av svartsjuka. Ja då är det inte så jäkla sexigt längre.
Att vara med en snäll kille betyder frihet. Frihet att utveckla dina egna intressen och nå dina mål med någon som peppar dig och står på din sida. Det betyder att man respekterar sig själv och vet att man förtjänar att känna kärlek.
Fjärilarna i magen finns där ändå. Men nu beror det på att jag är kär på riktigt och inte för att jag är orolig för att killen ska dumpa mig.
Besegra rädslor
Hade lite svårt att uppskatta den här vackra utsikten från fönstret...
Avslut
Jag älskar att " ta jul" och att vara ledig i två långa veckor. Eftersom vi ska flytta i januari till nya lokaler blir det verkligen ett avslut för det här året. Packa ihop, avsluta och gå vidare. Är det inte det nyår handlar om? Hoppas på att nästa år kommer att bli bättre än det föregående. Att just detta år ska vara året då man kom på vad man ville göra, hittade lugnet och lyckan och började söndagsstäda och vika kläderna i garderoben.
Det är därför gymmen är proppfulla i januari, folk rensar ut sina kylskåp och fyller dem med nyttig mat, tusentals människor fimpar sina cigaretter med en hoppfullhet om att just den var den sista de röker i sina liv. Någon skriver en rad på den bok som de haft liggande i byrålådan i ett decenium och en annan beslutar sig för att umgås mer med sin familj istället för att jobba varje kväll.
Det är något fint och rörande över detta med nyårslöften tycker jag. Vi slutar verkligen aldrig tro och kanske stämmer det att hoppet är det sista som dör. Det är när vi slutar drömma om ett bättre liv som vi blir bittra, trötta och elaka.
Nej 2012 är nog mitt år trots allt.
Du är inte klängig!
Min kompis sa då åt mig att låta bli "eftersom jag inte skulle verka klängig". Och detta har jag gått och funderat på.
Varför är vi så jävla rädda för att verka desperata och klängiga? Kanske för att vi ständigt blir matade med råd om hur vi ska bete oss för att fånga en karl på kroken.
Vi ska vara svala, härliga, låtsas vara upptagna och aldrig ställa några krav. För det har vi lärt oss, att är det något män hatar så är det krav. Och gnälliga, klängiga och desperata tjejer som bara vill hänga med en hela tiden.
Jag har också spelat spelet, läst råden i kärleksspalterna och lyssnat på mina vänner. Hållt tillbaka känslorna istället för att be om det man mest av allt önskar. Bekräftelse, att bli sedd och hörd av den man är tillsammans med.
Men nu ska jag berätta en sak. I en sund relation som är på lika villkor så finns det inget som heter "klängig". Jag ringer hellre en gång för mycket istället för att ligga sömnlös en hel natt och undra om min kille råkat ut för något. Jag skiter väl i om han har en grabbkväll, man har alltid tid att skicka ett sms. Jag vägrar att känna mig jobbig.
För första gången i mitt liv så tänker jag inte på vem som skickade det sista sms:et, om jag ringt två gånger på rad, eller om jag erkänner att jag inte har några planer för hela helgen. Det är en sån jävla lättnad.
Den snubbe som tycker att det är så himla jobbigt att man vill ses är helt enkelt inte kär. Så enkelt är det.
Konsten att vara själv
Ensamheten är som en trång kliande kofta som inte går att ta av, man måste bara gilla läget.
Och det där med att sova själv. Jag är livrädd för att bli beroende av en kille. Det har alltid varit så viktigt för mig att vara självständig, och nu känns tomheten så påtaglig i sängen utan honom bredvid mig, de nätter vi inte sover tillsammans.
Har funderat mycket kring ensamhet och jag tror faktiskt inte att vi människor är skapta för att bo själva. När jag ser folk stå själva på balkongen och ta ett bloss, tänker jag alltid på hur ledsna de ser ut. Jag tror att självvald ensamhet, då och då, är viktigt, men att vi mår bäst tillsammans med andra människor. Hur färgmatchande kuddar vi än har i vår soffa eller hur härligt vårt nyköpta te från NK än doftar.
Lyckades njuta av mitt eget sällskap i går kväll...
Den sjuka jakten på en lägenhet
1. Man har inga pengar till en dyr hyra eller till att köpa en lägenhet.
2. Man får inga lånelöften från banken eftersom man inte har någon fast inkomst.
3. Man kan inte få en lägenhet genom bostadsförmedlingen om man inte har stått i kö i minst 5-10 år, och då pratar vi ändå om en lägenhet i en förort. För att få en lägenhet i stan måste man stå i kö i sisådär 20 år.
4. Hyr man en lägenhet via tex. blocket finns alltid risken att bli lurad, och de lägenheter som hyrs ut är ofta bara under ett par månader och har en galet hög hyra. 9000 spänn för en etta är inte ovanligt.
5. Även om det finns en studentbostadskö så kan man inte räkna med att få en lägenhet genom den, eftersom kötiden för en pytteliten etta utan kök också KAN ligga på FLERA ÅR.
Det här var min verklighet för ett par år sen. Det är verkligen sjukt. Har man inte ett par snälla och rika föräldrar som kan hjälpa till så är det inte roligt. Jag tänkte dela med mig om hur jag gjorde för att flytta hemifrån när jag var 19 år och inte hade ett öre sparat.
Först åkte jag utomlands ett par månader och volontärarbetade, det gjorde att jag fick mat och husrum och i princip inte gjorde av med några pengar förutom själva flygbiljetten. Jag var på en kibbutz i Israel och jobbade bland annat i en fabrik och i ett kök. För det fick jag även lite fickpengar så att jag kunde hitta på saker på helgerna. Och jag fick fantastiska vänner. Att resa utomlands efter studenten och jobba är något jag verkligen rekommenderar.
Jag sökte även in till alla högskolor/universitet i hela Sverige inom det området jag ville studera och hamnade på det sättet i den lilla staden Vänersborg och pluggade friskvård. I småstäder är det hundra gånger lättare och billigare att få boende. Jag bodde i en korridor med en hyra på ca. 800 kronor. Och efter några månader flyttade jag ihop med en tjej som jag lärt känna från korridoren till en stor härlig trea som inte var mycket dyrare! Vänersborg var inte riktigt vad jag tänkt mig, jag som hade drömt om att bo i en studentstad som Linköping eller Uppsala, men man får helt enkelt göra det bästa av de förutsättningar som finns.
Nu kanske alla inte vill flytta från sin familj och kompisar bara för att få en lägenhet, men jag ångrar inte min flytt en sekund. Att byta perspektiv och inse att Sverige är större än Stockholm öppnade mina ögon och har gjort mig mer ödmjuk tror jag. Jag har otrolig tur som för två år sedan, med min snälla familjs hjälp, fick köpa en egen lägenhet och jag är tacksam för den varenda dag.
Drömmar
"Min höst började inte bra, jag blev arbetslös, inget av det som jag planerat med flytt och jobb blev av och det slutade med att jag blev deprimerad och det kändes som om allt var emot mig. Jag köpte Egoboost och helt plötsligt fick mitt liv en vändning. Jag läste repotagen om höstpepp och "Planera din dröm höst", och jag bestämde mig för att göra det här till min bästa höst ever. Jag började en kvällskurs i dans, träffade nya härliga människor, sökte in till universitet till våren och har nyss fått en praktikplats. Jag började fokusera med på mig själv och mitt välmående, började med yoga, mindfulness och tränar fyra dagar i veckan, och jag kan nu säga att jag aldrig mått så bra som jag gör nu. Så TACK för inspiration till en helvändning i mitt liv."
När jag skrev "planera din drömhöst" var det något jag själv ville göra. Att fundera på vad man mår bra av och vilka förändringar som krävs för att ta en dit och sedan att AGERA. För att uppfylla en dröms krävs inte bara mod. Det krävs planering och viljestyrka.
Jag har själv uppfyllt drömmar som att våga satsa på journalistiken, att köpa en egen lägenhet, att skaffa mina katter, att volontärarbeta utomlands och att ha en egen krönika. Drömmar jag har kvar att förverkliga är bland annat att ta körkort, lära mig att surfa, bli passledare på gym och att skriva en bok. Jag tror att det som stoppar oss är våra egna rädslor att misslyckas. Lyckas vi ta oss förbi det hindret så kan vi gå hur långt som helst.
Städhjälp NEJ ELLER OKEJ?
Idag är en typisk måndag. Sitter och förbereder en intervju. Ska jobba på mitt extrajobb ikväll. Sen har jag en hel del städning att ta itu med när jag kommer hem. Har gjort en lååång lista med allt från att skura duschväggar till att gå igenom alla lådor. Hatar verkligen att städa, men ÄLSKAR att ha det fint omkring mig. Drömmer om att skaffa städhjälp men skäms för att jag inte kan hålla ordning på min lilla etta. Och för att folk ska tycka att jag har blivit snobbig och omoralisk. Vad tycker ni?
Är det SKAMLIGT att inte vilja städa själv?
Sorg
Ska iväg och träffa gemensamma vänner - prata och minnas och gråta.
Hur kan det hända? Det är inte rättvist på något sätt. Hon var en sådan person jag alltid velat vara. Vem kunde ana?
Sömn. Igen.
Sova
I natt sov jag 9 timmar ostörd sömn, utan minsta lilla valerianatablett. Otroligt skönt. Tråkigt att jag missade Hannas (hanapee) 23-årsfest, men jag behövde sova ut. Idag skiner solen och jag känner mig lyckligt lottad.
Återupplivad
Jag hoppas att jag, genom att vara så här personlig mot er, kan visa att det är helt okej och jävligt mänskligt att livet svänger ibland. Att man måste få vara liten och ömklig emellanåt.
Idag mår jag äntligen mycket bättre. Finaste kollegorna som jag kan vara mig själv med. Och ikväll ska jag på ett roligt event på Pontus by the sea. Det är bara att dra på sig högklackade skorna, skaka av sig veckans jobbighet och vara lycklig åt att det (antagligen) är över för den här gången.
Vad gör ni för att bli glada när ni känner er riktigt pissdeppiga?
Soligt i gamla stan i dag!
Köttets vara eller icke vara
När man lagar vegetariskt måste man använda tusen kryddor för att få corn eller soyafärsen eller vad man nu använder för köttsubstitut att smaka något. Det behövs inte med kött. Och jag inser att jag har saknat det.
Fast köttindustrin är ändå skit. Glöm inte att man kan påverka mycket genom att köpa ekologiskt och närproducerat. Jag tycker det är värt att lägga ett par tior extra på att veta att djuret inte har åkt lastbil över halva Europa och levt ett fruktansvärt och plågsamt liv. Jag tycker också att det är läskigt att så få verkar bry sig om det. Det är som att man bara blundar för djurplågeriet, köper sina köttbullar på extrapris och tycker att det inte spelar nån roll. Men det gör det - och det är bara DU som konsument som kan se till att det lönar sig att ta hand om djuren bra - genom att köpa ekologiskt.
En opublicerad krönika...
Skrev en krönika i början av sommaren när jag fortfarande var singel (eller i alla fall inte hade definierat mig själv i något fack). Eftersom den inte kommer publiceras någonstans nu så tänkte jag låta er, kära bloggläsare, få ta del av den.
Vad tycker ni, håller ni med?
Det är inte glamouröst att vara desperat
Singel. Hur klingar det ordet? Sex and the city-bubbligt eller Bridget Jones-deppigt? Media vill ofta framställa singellivet som antingen en chans att förverkliga sig själv eller som något som genast måste botas med en ny man.
Men kan det vara så att det är både och? En chans att äta glass till middag, planera en långresa själv eller att kunna hångla med vem man vill utan dåligt samvete, och samtidigt innebära långa ensamma nätter och frustration av att aldrig hitta rätt?
Jag har varit i någon form av förhållande i sammanlagt 4 år av mitt liv och singel resten av tiden. Det betyder att jag har varit singel i 20 år vilket enligt mig gör mig till något av en expert. Jag har dejtat, dumpat, blivit dumpad, dejtat på nätet, varit störtkär, gråtit litervis och haft miljoner fjärilar i magen.
Av vänner, oftast de med stabila relationer får jag ibland höra den vidriga kommentaren "det kommer när du minst anar det, så sluta leta".
Det är ju lätt för dem att säga som har någon att komma hem till på kvällen.
Missförstå mig inte. Om jag bara ville ha någon som värmde min säng skulle jag kunna fixa det. Jag är singel eftersom jag vill ha hela kittet. Vänskap, kärlek och attraktion. Någon som gillar hela mig inklusive mina brister. Och det är ju som bekant inte det lättaste att hitta.
Det finns en glamouriserad bild av singeltjejen där fokus ligger på att satsa på sig själv och karriären. Visst kan hon flirta och ha lite kul över en cosmopolitan med tjejkompisarna, men hon ska inte längta efter den närhet och trygghet som finns i en relation. Det är helt enkelt inte glamouröst att verka desperat.
Men varför skulle det vara konstigt att längta efter att träffa någon att älska? Vi är inte skapta för att vara ensamma. Är det inte en mänsklig drift, att söka närhet och kärlek? Varför detta hyckleri om att ensam är stark?
Det betyder inte att du nöjer dig med vad som helst.
En gång för alla. Sluta skämmas singeltjejer!
Kärlek - eller tortyr?
Jag vill kanske inte vika ut hela mitt kärleksliv här, men ni som läst ett tag vet att jag haft förmågan att träffa lite fel killar. Mitt sista förhållande var med en 7 år äldre kille och var väldigt stormigt och ojämt. Vi bråkade och gjorde slut hela tiden i 1,5 år.
Den här gången känns det helt annorlunda. Bara helt rätt och enkelt. Vi vill vara med varandra, tycker om varandra och är snälla mot varandra. Som det ska vara.
En sak har jag lärt mig: Om någon bara ger en kärlek varannan vecka för att nästa vecka stöta bort en, är det lätt att man gör ALLT för att bli "perfekta tjejen". Man blir besatt av att göra allt rätt och blir som en knarkare som vill ha sin ömhets och kärleks - sil. Och det mina vänner, har INGET med riktig kärlek att göra. Det kallas tortyr.
Vågar inte riktigt tro att det kan vara så här bra.. Går nästan och väntar på att någon skit ska dyka upp. Men får tvinga mig själv av att njuta av det här just nu. Våga lita på att han tycker om mig. Med mina brister. Hela mig liksom. Hjälp (!)
Singel VS. upptagen på krogen
Tänkte lite på det här med att festa som singel och som ickesingel igår. Att jag alltid har tyckt att det funnits en spänning i att "inte veta hur kvällen ska sluta" som försvinner när man har kille.
Men igår insåg jag fördelarna att stå utanför köttmarknaden och se på istället för att vara mitt i den och köpslå:
1. Man får tid till att verkligen umgås med sina kompisar istället för att sitta och flippra med mobilen hela tiden i jakt på någon kille att sms:a.
2. Man blir inte lika provocerad av äckliga och korkade killar, utan bara glad att man hittat någon som är hundra gånger bättre.
3. Det är roligare och mer avslappnat att prata med killar eftersom det inte finns några förväntningar (från min sida.)
4. Man slipper raka benen och ha snygga trosor "i fall att.." .
Sofia, Michaela, jag och en oklar man.
OBEKVÄMA BESVÄR
I natt ville jag nästan dö. Helvete vad ont i magen jag hade. Börjar misstänka att jag är glutenintolerant. De senaste månaderna har jag ibland fått så ont i magen och den har svullnat upp som en badboll så jag måste knäppa upp byxorna och lägga mig på golvet. Har trott att det har varit kanske mjölkprodukter eller stress, men efter igår gissar jag att det är goda älskade pasta som bär skulden till detta onda.
Det hela började med att jag tänkte festa till det lite på egen hand om gjorde min paradrätt gjord på ett paket färskpasta (250 gram men en riktig tjej klarar ju av att äta två portioner) och kräftstjärtar och saffranscreme freiche. Det var sjukt gott, och efteråt åkte jag hem till Gustav, med min spända badbollsmage.
- Vad söt den är. Det kanske ligger en Mini-Gustav därinne,
sa han och klappade på min mage.
FYRA timmar senare hade det bara blivit värre. Jag kallsvettades och det kändes som att jag skulle spricka. KUNDE INTE SOMNA. Ville inte kramas. Bara ligga på rygg och känna mig som en ofräsch flodhäst. Klockan 4 i natt tog jag en promenad "för att gå av mig pastan". Det hjälpte lite.
Låt mig tydliggöra en sak. När man har dejtat en kille i ett par månader och man inte är helt säker på var man står, känns det inte helt bekvämt att prata om tarmbesvär. Det är inte helt sexigt.
Helst önskar man att man slapp allt sådant mänskligt beteende och alltid skulle lukta gott, vara glad, ha lena ben och aldrig någonsin behöva gå på toaletten.
Jag undrar om det är någon av er som vet om det kan vara gluten? Brukar det kännas typ som min beskrivning? Kan man kolla upp det på en vanlig vårdcentral?
En Stockholmsförälskelse
Den här sommaren har jag blivit kär i min stad. Är uppvuxen här men har ändå alltid haft en känsla av att jag skulle vara lyckligare om jag bodde någon annanstans. Att stressen och tunnelbanan och anonymiteten gör oss till robotar. Att Stockholm är en stad utan hjärta. Men den senaste tiden har jag insett hur mycket jag faktiskt älskar den här stressiga och skitiga staden.
Jag älskar att man kan gå ut varje kväll i veckan om man skulle vilja, älskar att vara på medborgarplatsen och se alla människor på utseserveringarna och musiken som strömmar ut från Snaps högtalare. Se kidsen som skatar i Björns trädgård och dricker folköl i parken. Blir varm i hjärtat när jag tänker på Mälarpaveljongen, Långholmen, Rohlambhovsparken, Sickla badet, fjäderholmarna, Djurgården. Den barnsliga glädjen när man kliver in genom entrén till Gröna lund och salta remmarna som smakar barndom. Att ta cykeln till Eriksdalsbadet fast poolen är kissig och det är för mycket tonårskids som spelar för hög musik, men det är ändå sommar på något sätt. Sitta på klipporna på Hellasgården och spionera på nakenbadarna på andra sidan. Dricka Seveneleven kaffe på Nytorget eller dricka ljummen öl i plastglas på Debaser i Slussen och frysa under en värmelampa. Allt det där är Stockholmskärlek för mig.
Det är bara att inse - jag är i grund och botten en storstadstjej och jag älskar att trängas. Så är det bara.
Fredhällsbadet ligger vid Kristineberg och är otroligt mysigt tycker jag - speciellt nu när alla andra är på jobbet. Det var väldigt lungt och skönt och vi badade, läste tidningar och åt kex med ost.
