Cecilias Bikt

Jag vet att det finns krig och svält och kärnkraftsolyckor och Aids men det finns ändå en massa småsaker som jag stör mig på i vardagen. Jag känner ett stort behov av att dela med mig av dessa till er.

* Att man aldrig hittar hårnålar för att sätta upp håret även fast man köper nya hela tiden och när hårnålarna tappar "klämförmågan" och lixom går upp.
* Att man aldrig hittar matchande par strumpor fast man köper nya hela tiden.
* Att ens snygga trosor alltid ligger i tvätten när man ska på dejt och man tvingas ha urtvättade mormorstrosor med hål i.
* När mitt batteri dör när jag lyssnar i min mp3 på gymmet/på väg hem på natten.
* När internet är segt
* När man har bestämt träff med någon och personen avbokar en halvtimme innan
* När rouget/pudret går sönder i väskan
* Långsamma människor som tar ut pengar i bankomaten/hämtar ut tågbiljetter när jag har bråttom
* Uttag medges ej...
* Inget mjölk till kaffet
* När det går på en hel skolklass med skrikiga sjuåringar på min buss
* Alla barn som gråter/skriker och likgiltiga mammor/pappor som inte gör något
* Att inte få någon sittplats på tunnelbanan när jag är tvungen att sminka mig på morgonen
* När pizzan har blivit kall på vägen hem

Vad stör ni er på?

Igår kväll mötte jag upp min kompis Kalle efter jobbet och vi gick till Odenpalatset och spelade biljard, dart och pingis! Upptäckte att det var jag var den enda tjejen i hela lokalen... Konstigt. Tjejer vi borde dra och spela pingis íhop nån gång! Kul var det i alla fall. 

Nu sitter jag på café noco, ska hämta mina kidz från skolan om en kvart som ligger precis bredvid. Skön dag idag på kontoret. Vi hann till och med ta en glasspaus i solen.. .. Och guess what, det har kommit snödroppar!!! Nu måste väl våren officiellt vara här eller?

Imorgon blir det after work med EGOBOOST. Ska bli så kul och jag har en känsla av att det kommer att bli en kväll med rätt mycket spännande inslag..

Här kommer lite bilder från igår och idag


Fikapaus! Josefin och Hanna





Snödroppar!

tog en sväng förbi plastikdoktorn.vad tycks?

Här kommer ett inlägg som jag har sugit på ett tag. Man hör ofta folk prata om att "hitta sig själv". Folk åker på resor, mediterar, går i terapi. Det verkar som att vissa tror att det finns en själ någonstans som är 100 % en själv. Ens sanna jag. Och bara man hittar sig själv så ska man bli lycklig.

Jag är säker på att det inte går utan att man bara är en summa av sina erfarenheter och sitt arv. Vad jag däremot tror är möjligt är att lära känna sig själv. Alltså klura ut hur man brukar reagera i olika situationer och förhålla sig till det. Om man förstår sina mönster så kan man också förändra dem. Eller acceptera dem.

Jag har gått och pratat med en underbar kvinna i ca. 1,5 år nu. Fram tills för någon månad sedan när jag kände att jag faktiskt var "klar" för den här gången. Jag mår verkligen bra just nu. Alla borde få möjlighet att gå i terapi, det skulle minska samhällskostnaderna extremt om människor lärde sig hantera sina känslor istället för att knarka eller supa eller förstöra tunnelbanevagnar. Men hur som helst. Min poäng är att man måste bli kompis med sig själv. Man måste hitta sina styrkor och svagheter och sluta kämpa mot sig själv.

Här är några grejer jag har kommit fram till

• Jag får ingenting gjort hemma, jag måste sätta mig på ett café eller bibliotek med musik i öronen för att kunna skriva. Det betyder inte att jag är lat eller dålig. Bara att jag har lite svårt att koncentrera mig på en sak.
• Jag är smått klaustrofobisk så jag försöker att inte vara i trånga utrymmen med för mycket folk. Ibland måste man ju typ åka tunnelbana i rusningstrafik men då är det bara att bita ihop.
• Jag blir stressad när jag måste leverera, typ presentera mig själv inför en grupp. Jag känner igen min kropps signaler, typ: jaha då var det hjärtklappning på gång det här gillade jag alltså inte. Det är jobbigt men jag blir inte rädd eller arg på mig själv.

Jag har massa styrkor och det är OK att man har sina små skavanker. Alla går ju runt och tror att alla andra är perfekta och lyckliga jämt och så fort någon vågar säga att man har mått dåligt så kommer det fram att nästan alla ens vänner också känner igen sig eller har knaprat antideprissiva eller gått i terapi eller varit sjukskrivna. Det är ju det som är livet. Man kan ju inte vara svinlycklig jämt, och om man försöker, det är då man blir olycklig tror jag. Man får acceptera att även solen har sina fläckar. Summan av kardemumman: Jag har inte hittat mig själv för jag utveckas och förändras varje dag, men jag har blivit min egna kompis som jag försöker ta hand om så gott det går.

Puss på er vackra människor. Var snälla mot er själva.

/ Cissi a.k.a Dalai Lama

I morse vaknade jag i vanlig ordning av att mina katter sprang över mig. Det är ju bra att man vaknar men lite jobbigt med tramptramptramptramptramp över magen en timme innan alarmet ringer. försökte göra frukost och lyckades hälla mjölk i min apelsinjuice istället för i kaffet. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Förstår mig inte på hurtbullar som promenerar innan frukost och andra sjuka grejer. Jag behöver en startsträcka på typ tre timmar innan jag kommer igång. Synd bara att resten av Sverige inte har samma dygnsrytm som jag!

Men idag har jag varit sjukt effektiv. Skrivit klart mina två artiklar och håller på med en tredje. Kommer kännas så jäkla coolt att hålla tidningen i handen. Nu ska jag springa iväg på jobb nr 2 !


Så här högt kan jag hoppa

När man är liten får man ofta frågan av vuxna "vad ska du bli när du blir stor?" Och den där frågan fortsätter att förfölja en ända tills man står där med stundentmössan i handen. Jag var rädd att jag aldrig skulle komma på vad jag "ville bli" och hade ganska mycket ångest för framtiden. Det kändes som att alla andra visste precis vad dom ville göra. Utan utbildning, arbetserfarenhet eller pengar är det svårt att få jobb och framförallt svårt att få drömjobbet. Min väg har definitivt inte varit spikrak utan snarare slingrig som en slalombacke. Den innehåller allt från att slita i kassan på McDonalds, till att skura toaletter och nu sitter jag plötsligt här på min drömpraktik. Det här är mina bästa karriärsråd:

• Allt du gör ger dig erfarenhet och en dörr öppnar ofta en annan. Var inte rädd eller skäms för att du tar ett "skitjobb" för du lär dig alltid något, får kontakter och fyller ut ditt CV för varje jobb.
• Utgå alltid från det du tycker är kul och inget annat. Plugga inte något trist bara för att det låter bra eller för att imponera på familj/vänner.
• Tänk på vad som är "du". Jag försökte till exempel jobba som säljare under ett tag men vantrivdes och kände mig misslyckad för att jag inte sålde lika bra som de andra - varför? Försäljning var helt enkelt inte min grej. Sluta streta i motvind utan säg upp dig om det är fel. Man kan inte vara bra på allt. Hitta dina styrkor och syssla inte med det som du inte är bra på.
• Ett bra CV är ofta nyckeln till att bli kallad på intervju. Lägg ner tid på ditt CV. Låt personer läsa det och specialskriv ditt personliga brev för varje jobb du söker. Tänk: Vad har det här jobbet för profil? Vilka egenskaper är viktiga att lyfta fram? Ta bort det irrelevanta!
• Klä dig efter det jobb du har/vill ha. Om jag går på intervju på en förskola har jag inte kavaj och massa smycken, utan kanske något ledigt och avslappnat som jeans och top. Dina kläder ger dig ditt första intryck. Hur vill du uppfattas?
• Var ödmjuk. Bjud på dig själv. Ingen gillar pretton som skryter om allt. Var öppen och intresserad av dina kollegor. Kontakter och den sociala biten är lika viktigt som att du är duktig på det du gör.

Trevlig kväll på Vapiano och sedan Bauer igår. Blev en väldigt lugn kväll vilket var skönt. Hemma redan klockan 23.00.
Nu sitter jag på kontoret med dagens första kaffe och smider planer för mitt relationsreportage. Satt och läste boken
"dumpa honom han vill faktiskt inte ha dig" på tunnelbanan i morse och fick medlidande blickar av de andra resenärerna inbillade jag mig ..