Cecilias Bikt

Tänkte skriva om något som jag har funderat lite över. Det här med att många tjejer tror att lite bråk i förhållandet är en krydda. Att ett levande förhållande måste innehålla ett visst mått av svartsjuka, gräl och hett försoningssex. Att ett stormigt förhållande är roligare än ett stabilt. Eller okej, jag har själv varit övertygad om det.

Kan det vara Hollywood-filmernas fel? Det är alltid en tjej som står och väljer mellan en snäll men tråkig kille, och en farlig, opålitlig men spännande kille. Och i 9 av 10 fall så vinner den farliga killen. Han inser att han har gjort fel, han gör något otroligt romantiskt och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Han kanske till och med förvandlas till en snäll nallebjörn.

Men nu har jag fattat att den där bråkiga "kryddan" bara smakar skit efter ett tag. När man gråter av utmattning för att man helt enkelt inte ORKAR tjafsa mer. När man får ont i magen i rädsla för att säga eller göra något fel som ska leda till ett bråk. När man har tappat kontakten med alla sina killkompisar på grund av svartsjuka. Ja då är det inte så jäkla sexigt längre.

Att vara med en snäll kille betyder frihet. Frihet att utveckla dina egna intressen och nå dina mål med någon som peppar dig och står på din sida. Det betyder att man respekterar sig själv och vet att man förtjänar att känna kärlek.

Fjärilarna i magen finns där ändå. Men nu beror det på att jag är kär på riktigt och inte för att jag är orolig för att killen ska dumpa mig.