Kärlek - eller tortyr?

Firade att det var onsdag och gick och åt på Koh phangan med Gustav. Jag sket i huvudrätt och beställde bara in en banana split! Det är fördelen med att vara vuxen: att få äta glass till middag.

Jag vill kanske inte vika ut hela mitt kärleksliv här, men ni som läst ett tag vet att jag haft förmågan att träffa lite fel killar. Mitt sista förhållande var med en 7 år äldre kille och var väldigt stormigt och ojämt. Vi bråkade och gjorde slut hela tiden i 1,5 år.

Den här gången känns det helt annorlunda. Bara helt rätt och enkelt. Vi vill vara med varandra, tycker om varandra och är snälla mot varandra. Som det ska vara.  

En sak har jag lärt mig: Om någon bara ger en kärlek varannan vecka för att nästa vecka stöta bort en, är det lätt att man gör ALLT för att bli "perfekta tjejen". Man blir besatt av att göra allt rätt och blir som en knarkare som vill ha sin ömhets och kärleks - sil. Och det mina vänner, har INGET med riktig kärlek att göra. Det kallas tortyr. 

Vågar inte riktigt tro att det kan vara så här bra.. Går nästan och väntar på att någon skit ska dyka upp. Men får tvinga mig själv av att njuta av det här just nu. Våga lita på att han tycker om mig. Med mina brister. Hela mig liksom. Hjälp (!)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0