tjock och glad
Är hemma hos min syster och hennes man och deras två barn och två katter i Farsta. Jag ska sova över här och alla har redan gått och lagt sig. Har verkligen varit en skön dag. Var och tränade i morse (är så glad att jag har hittat en träningskompis!) och sen åkte jag hit på middag och sen såg vi en Bond-film och fikade. Har funnit något slags lugn i mig de senaste dagarna som beror på att jag kommer att börja jobba snart så det är bara att njuta av ledigheten istället för att ha magont av oro för framtiden. Det kommer ju att lösa sig, jag vet ju det.
Min syster tipsade mig om www.rosabussarna.se och jag har suttit och dregglat på deras resor nu i en timme. Allt verkar helt fantastiskt, men tyvärr lite för dyrt för mig. Men tänk själva, färdas genom ett främmande land på andra sidan jorden tillsammans med en massa människor man inte känner men som kommer att bli dina bästa vänner. Man upplever saker ihop och testar sina gränser. Tror det skulle vara galet spännande! Kolla upp det om ni är intresserade!
För övrigt har jag haft en bra helg. Var ute i fredags med Emilie och hennes vänner på söder och igår var jag med Carro och Jens på berns och på Pontus. Trevligt! och igår var jag hurtig och gick på djurgårdspromenad med min kusin och fikade. Tog lite fina bilder som jag kan lägga upp sen. En annan rolig och bra sak är att Therese kommer hem från 5 veckor i Philippinerna ikväll ! Gud vad jag kommer att terrorisera henne nu.
Det var allt för ikväll. Känner att jag borde skriva något mer roligt och insiktsfullt, men det får bli en annan gång! Godnatt på er
Min syster tipsade mig om www.rosabussarna.se och jag har suttit och dregglat på deras resor nu i en timme. Allt verkar helt fantastiskt, men tyvärr lite för dyrt för mig. Men tänk själva, färdas genom ett främmande land på andra sidan jorden tillsammans med en massa människor man inte känner men som kommer att bli dina bästa vänner. Man upplever saker ihop och testar sina gränser. Tror det skulle vara galet spännande! Kolla upp det om ni är intresserade!
För övrigt har jag haft en bra helg. Var ute i fredags med Emilie och hennes vänner på söder och igår var jag med Carro och Jens på berns och på Pontus. Trevligt! och igår var jag hurtig och gick på djurgårdspromenad med min kusin och fikade. Tog lite fina bilder som jag kan lägga upp sen. En annan rolig och bra sak är att Therese kommer hem från 5 veckor i Philippinerna ikväll ! Gud vad jag kommer att terrorisera henne nu.
Det var allt för ikväll. Känner att jag borde skriva något mer roligt och insiktsfullt, men det får bli en annan gång! Godnatt på er
Äntligen fredag!
Idag är jag glad! En bra kontrast mot allt depp. Jag var på en intervju imorse som gick jättebra. Det kändes verkligen rätt så fort jag klev in på kontoret. Företaget heter e-data och är ett konsultföretag med it-inriktning. Dom ligger på Karlavägen i samma byggnad som JMK. Dom var bara några få anställda och allt var väldigt mysigt. Mitt jobb skulle vara att boka in möten med deras kunder och presentera deras tjänster. Jag har inte fått jobbet än, men det kändes väldigt bra när jag gick därifrån...
Dessutom har jag kommit på en plan. Jag gillar att göra planer. För det mesta går inte riktigt mina planer igenom, men denna ska fanimig göra det. Och det är en bra plan.
Ikväll ska jag gå ut på söder. Klockan 9 ska jag möta upp Emilie och John för att dricka lite öl på Cophangang (ja jag vet inte hur det stavas) och sen vidare någonstans. Ska möta upp en fd. klasskompis också, så det blir kul. Lite konstig kombination av människor men jag gillar det!
Jag har fått två superfina tavlor skickade till mig av min underbara svåger (smör smör) på lite bilder. Den ena är ett collage av bilder från Israel och den andra är ego-bilder på mig från fotograferingen i höstas. Jag bryr mig inte om det inte är ok att ha bilder på sig själv på väggen. tyckte det var coolt i alla fall!
Nu ska jag laga middag och duscha och byta om. Någon som gissar på att jag kommer komma försent? ;)
g
Dessutom har jag kommit på en plan. Jag gillar att göra planer. För det mesta går inte riktigt mina planer igenom, men denna ska fanimig göra det. Och det är en bra plan.
Ikväll ska jag gå ut på söder. Klockan 9 ska jag möta upp Emilie och John för att dricka lite öl på Cophangang (ja jag vet inte hur det stavas) och sen vidare någonstans. Ska möta upp en fd. klasskompis också, så det blir kul. Lite konstig kombination av människor men jag gillar det!
Jag har fått två superfina tavlor skickade till mig av min underbara svåger (smör smör) på lite bilder. Den ena är ett collage av bilder från Israel och den andra är ego-bilder på mig från fotograferingen i höstas. Jag bryr mig inte om det inte är ok att ha bilder på sig själv på väggen. tyckte det var coolt i alla fall!
Nu ska jag laga middag och duscha och byta om. Någon som gissar på att jag kommer komma försent? ;)
g
Vad säger ni, Ska vi inte skita i februari i år?
Sitter i skolan nu. Det snöar väldigt mycket utanför fönstret. Idag ska jag på en intervju för ett cafe (håll tummarna att jag får det!) Och sen ska jag träffa Björn ikväll och gå igenom alla ansökningarna igen. Och så får vi en chans att gå ut och käka middag! Trevligt tycker jag.
Igår var en känslomässigt jobbig dag men som slutade på ett väldigt bra sätt... Behöver inte gå in på detaljer men det känns riktigt ordentligt att gå i "terapi" varje vecka och det rör upp mer grejer än vad jag trodde. Men jag tror att det är bra. Ibland måste skiten ut. Tror dessutom att det är bra att veta varför man handlar på det sätt som man gör. Hellre gå igenom det nu än när man är 50 och det kanske är för sent att ändra på.
Igår hann jag dessutom med att planka in på friskis och svettis med min kusin, gå på balett på operan med mamma och pappa och att träffa Kalle och dricka en Singha på Kalles favorithak "thailändska tigern" eller vad det nu heter. Det är ett halvdeppigt ställe med en ladyboy som sjöng kareoke och som har neonfärg målat på väggarna och träinredning och en uppstoppad tiger. Men det är tydligen genuint.
Är det någon mer än jag som längtar till sommaren? Jag skulle kunna offra någon mindre användbar kroppsdel för att få sätta fötterna i varm sand just nu. Det var allt från mig idag. Kram !
Igår var en känslomässigt jobbig dag men som slutade på ett väldigt bra sätt... Behöver inte gå in på detaljer men det känns riktigt ordentligt att gå i "terapi" varje vecka och det rör upp mer grejer än vad jag trodde. Men jag tror att det är bra. Ibland måste skiten ut. Tror dessutom att det är bra att veta varför man handlar på det sätt som man gör. Hellre gå igenom det nu än när man är 50 och det kanske är för sent att ändra på.
Igår hann jag dessutom med att planka in på friskis och svettis med min kusin, gå på balett på operan med mamma och pappa och att träffa Kalle och dricka en Singha på Kalles favorithak "thailändska tigern" eller vad det nu heter. Det är ett halvdeppigt ställe med en ladyboy som sjöng kareoke och som har neonfärg målat på väggarna och träinredning och en uppstoppad tiger. Men det är tydligen genuint.
Är det någon mer än jag som längtar till sommaren? Jag skulle kunna offra någon mindre användbar kroppsdel för att få sätta fötterna i varm sand just nu. Det var allt från mig idag. Kram !
Försökskanin
Jag är ju pank så nu har jag anmält mig till att bli försöksperson på Karolinska institutet. Spännande!
Smått och gott
God eftermiddag!
Nu har jag och Björn intervjuat en miljard människor för lägret och det känns grymt bra! Det värsta är att alla verkar så himla bra så det kommer bli väldigt svårt att välja bort någon. Skönt att jag inte ska bestämma det själv. Känner mig mer och mer övertygad om att jag vill arbeta med ungdomar i framtiden. Är bara sjukt opepp på att plugga just nu!
Känns som att alla jag känner i min ålder genomgår någon form av andra pubertet/identitetskris. Först var alla helt förvirrade efter studenten men sedan kom man på att man kunde åka till Thailand eller börja plugga eller jobba på café. Och så gjorde man det ett par år och nu har man kommit på att man kanske måste betsämma sig på riktigt eller i alla fall ha ett mål. Bara en känsla jag har fått och som är helt ovetenskapligt.
Café-intervjun gick i alla fall bra men det verkar inte vara något fast jobb utan mest ett helgjobb. Sen ska jag på en till intervju på fredag på något jobb som heter e-data och är någon form av konsultföretag. Usch. Jag hatar att vara arbetslös och pank. Men nu ska jag sluta tjata om det.
I lördags var jag ute med Cezar och David på fd. Söderhof som numera heter spoon. Alltså jag trodde inte att det stället hade överlevt så jag blev väldigt förvånad när det kändes som att tiden hade stått stilla. Alla var 18 år och sjöng med i schlagerlåtar och drack öl för 33 spänn. Det var riktigt, riktigt kul!
Igår var jag hemma på födelsedagskalas och sen var jag, Lina och hennes pojkvän och hans två kompisar på BIG BEN och såg på stand up. Tyckte kvalitén var hög förutom den här Aron flam, som jag tycker är väldigt obehaglig. Här är hans blogg för övrigt : http://aronflam.tumblr.com/
Han har blivit lite halvkänd och jag antar att det är för att han vågar driva om allt. Men jag tyckte han var dryg och kall och hans torra cyniska humor kändes så påklistrad. Sen börjar han tjafsa med en stackars kille som filmer om att det är upphovsrätts skyddat material och förbjudet. Snacka om att sakna självdistans! En annan grej som jag tyckte gick för långt var att Andreas Lundstedt (han från Alcazar) var i publiken, och att en av kompikerna kläckte följande skämt: "HIV mannen är en superhjälte som har fått flera dåliga kopior men jag tycker orginalet alltid är bäst. Den senaste kopian är Andreas Lundstedt."
Var går gränsen att skämta om?
Nu ska jag styra upp den här dagen! Tack för mig.
Nu har jag och Björn intervjuat en miljard människor för lägret och det känns grymt bra! Det värsta är att alla verkar så himla bra så det kommer bli väldigt svårt att välja bort någon. Skönt att jag inte ska bestämma det själv. Känner mig mer och mer övertygad om att jag vill arbeta med ungdomar i framtiden. Är bara sjukt opepp på att plugga just nu!
Känns som att alla jag känner i min ålder genomgår någon form av andra pubertet/identitetskris. Först var alla helt förvirrade efter studenten men sedan kom man på att man kunde åka till Thailand eller börja plugga eller jobba på café. Och så gjorde man det ett par år och nu har man kommit på att man kanske måste betsämma sig på riktigt eller i alla fall ha ett mål. Bara en känsla jag har fått och som är helt ovetenskapligt.
Café-intervjun gick i alla fall bra men det verkar inte vara något fast jobb utan mest ett helgjobb. Sen ska jag på en till intervju på fredag på något jobb som heter e-data och är någon form av konsultföretag. Usch. Jag hatar att vara arbetslös och pank. Men nu ska jag sluta tjata om det.
I lördags var jag ute med Cezar och David på fd. Söderhof som numera heter spoon. Alltså jag trodde inte att det stället hade överlevt så jag blev väldigt förvånad när det kändes som att tiden hade stått stilla. Alla var 18 år och sjöng med i schlagerlåtar och drack öl för 33 spänn. Det var riktigt, riktigt kul!
Igår var jag hemma på födelsedagskalas och sen var jag, Lina och hennes pojkvän och hans två kompisar på BIG BEN och såg på stand up. Tyckte kvalitén var hög förutom den här Aron flam, som jag tycker är väldigt obehaglig. Här är hans blogg för övrigt : http://aronflam.tumblr.com/
Han har blivit lite halvkänd och jag antar att det är för att han vågar driva om allt. Men jag tyckte han var dryg och kall och hans torra cyniska humor kändes så påklistrad. Sen börjar han tjafsa med en stackars kille som filmer om att det är upphovsrätts skyddat material och förbjudet. Snacka om att sakna självdistans! En annan grej som jag tyckte gick för långt var att Andreas Lundstedt (han från Alcazar) var i publiken, och att en av kompikerna kläckte följande skämt: "HIV mannen är en superhjälte som har fått flera dåliga kopior men jag tycker orginalet alltid är bäst. Den senaste kopian är Andreas Lundstedt."
Var går gränsen att skämta om?
Nu ska jag styra upp den här dagen! Tack för mig.
Ensamhet
Jag bloggar massa nu för jag har så jävla tråkigt . Hemmakväll med lets dance, BEA-sås och pommes. Ibland känner jag mig ensam. Det är fult att vara ensam och helst ska man ha en mijon vänner som ringer och smsar och bjuder en på fest. Ensamhet är som en smutsig sjukdom som alla är rädda att drabbas av.
Ibland kan jag vara så jävla osocial. Typ de som går i min klass. Jag kan gå snabbt förbi och nicka eller ta en omväg istället för att gå fram och prata. Men jag vet inte om det är för att jag är blyg eller dryg. Jag orkar liksom inte. Jag gillar inte att kallprata med folk jag knappt känner. Jag är inte den som byter nr om jag träffar en trevlig tjej. Och killar känns det som att det bara missuppfattas och blir raggit. Jag vet att det här verkligen inte är någon som man pratar om. Men just nu känner jag mig lite deppig. Och jag saknar Therese i Filippinerna. En sak med att vara i ett förhållande är också den självklarheten i att inte vara ensam. Man tänker knappt på det. Det är en otrolig lyx att ha någon att jämt umgås med eller att sova ihop med. Jag tror att jag trivdes så enormt mycket på kibbutzen i Israel av anledningen att jag hade folk omkring mig dygnet runt. När man är själv har man tid för alla jobbiga tankar. Jag tror inte heller människan är gjord för att vara ensam. Vi är flockdjur. Vi lever i miljonstäder men är så väldigt anonyma. Jag tror många sjukdomar som deppression och utbrändhet beror på en känsla av ensamhet.
Jag vet att jag har vänner och att jag har ett socialt liv. Det är inte det. Men jag saknar någon att verkligen dela mina innersta tankar med. För jag tänker så mycket hela tiden. Och jag vet att ingen orkar höra på allt. Dessutom är det lättare att prata skit med folk än att be om hjälp. Men ensam är inte stark. Ensam är så jävla liten.
Ibland kan jag vara så jävla osocial. Typ de som går i min klass. Jag kan gå snabbt förbi och nicka eller ta en omväg istället för att gå fram och prata. Men jag vet inte om det är för att jag är blyg eller dryg. Jag orkar liksom inte. Jag gillar inte att kallprata med folk jag knappt känner. Jag är inte den som byter nr om jag träffar en trevlig tjej. Och killar känns det som att det bara missuppfattas och blir raggit. Jag vet att det här verkligen inte är någon som man pratar om. Men just nu känner jag mig lite deppig. Och jag saknar Therese i Filippinerna. En sak med att vara i ett förhållande är också den självklarheten i att inte vara ensam. Man tänker knappt på det. Det är en otrolig lyx att ha någon att jämt umgås med eller att sova ihop med. Jag tror att jag trivdes så enormt mycket på kibbutzen i Israel av anledningen att jag hade folk omkring mig dygnet runt. När man är själv har man tid för alla jobbiga tankar. Jag tror inte heller människan är gjord för att vara ensam. Vi är flockdjur. Vi lever i miljonstäder men är så väldigt anonyma. Jag tror många sjukdomar som deppression och utbrändhet beror på en känsla av ensamhet.
Jag vet att jag har vänner och att jag har ett socialt liv. Det är inte det. Men jag saknar någon att verkligen dela mina innersta tankar med. För jag tänker så mycket hela tiden. Och jag vet att ingen orkar höra på allt. Dessutom är det lättare att prata skit med folk än att be om hjälp. Men ensam är inte stark. Ensam är så jävla liten.
Jag ♥ IKEA
I veckan var jag på IKEA och la tvåtusen spänn på inredning. Det är kul när allt nästan är klart för då kan man fixa det där allra sista (det där som de flesta killar jag känner skiter i..) typ tavlor, blommor och doftljus. Jag köpte i alla fall ett lila överkast, matchande filt och kuddar, en till palm och en lurvig fårskinnsmatta att sätta fötterna på när man vaknar. Nu krävs det bara att man orkar bädda... Om jag känner mig själv rätt så kommer allt ligga i en hög på golvet efter ett tag...
Vad tyckte ni? Hiss eller diss?
Vad tyckte ni? Hiss eller diss?
Skämtar dom med mig???
Tisdagsplaner
Vaknade efter 10 timmars sömn och känner mig lite som en klubbad säl. Alltså lite yr och klumpig. Gillar inte att sova till klockan 12 på dagen men jag vaknar helt enkelt inte av mitt alarm. Det är som att min hjärna är smartare än vad jag tror. Den VET att den inte måste gå upp så den ignorerar alarmet när jag inte har något som jag "måste" göra. Hur som helst. Min to do lista idag ser ut som följande:
- Söka några jobb/ringa samtal
- Åka till biblioteket och jobba 15.00 - 18.00
- Gå igenom ansökningarnana till intervjuerna imorgon med maskrosbarn.
- Åka till IKEA vid 7 tiden köpa det sista till lägenheten
- Gå på bio kl 9 på Heron city (Jag och min mamma kom inte iväg igår) och se snabba cash.
Jag och ledar-Björn ska hålla i rekryteringen för maskrosbarnslägret och imorgon kommer vi hålla i intervjuer hela dagen, på ett kontor på kungsholmen. Nästa intrervjupass är på lördag i södertälje. Det kommer bli SÅ ROLIGT! Känns som en väldigt viktig uppgift, eftersom det är ledarna som på sätt och vis utgör lägret (om man bortser från alla underbara ungdomar). Om inte ledargruppen funkar så kommer det heller inte att bli en bra sommar. Om det är någon som känner någon som ni tror skulle bli en grym ledare i sommar så be han/henne skicka ett mejl till [email protected].
Förra årets ledarstab!
sista natten med gänget ..
I morse kom dom och hämtade mina kissar från katthemmet för dom skulle adopteras bort. Tack för den här tiden. Nu har jag skrubbat bort kattsand från badrumsgolvet och dammsugit bort jord och annat som har funnits på mitt golv de senaste veckorna. Ska bli underbart att få sova en hel natt utan att vakna i panik klockan 5 av att någon biter dig i fötterna.
Idag ska jag träffa Michaela som ska åka iväg och backpacka i tre månader. Känner att jag vill ge henne systerliga råd som att prata inte med någon främling och ha alltid pengarna i skorna och ät inte mat från gatan. Och sen inser jag att jag har blivit en rädd gammal tant. Jag måste verkligen iväg själv snart innan man sitter här med barn och man och 9-5 jobb och lån. Jag säger till när jag har fått ihop 50 000 då jävlar.
Sen ska jag på bio med min mor och se på snabba casch. Det kommer bli kul! Eftersom jag ju vill berätta allt för er så kan jag också säga att jag igentligen skulle på "dejt" ikväll. Gud vad jag älskar det utrycket. Känns väldigt mycket Amerika och medeltid. Läs inlägget "garderobsragg" så får ni veta med vem, hihi. Fast det kanske inte är så mycket att skryta med eftersom vi inte ska träffas nu . Jaja jag bjuder på det.
Vi måste se till så att jag får ett jobb snart också. Ok jag litar på er.
Syskonkärlek ♥
Idag ska jag träffa Michaela som ska åka iväg och backpacka i tre månader. Känner att jag vill ge henne systerliga råd som att prata inte med någon främling och ha alltid pengarna i skorna och ät inte mat från gatan. Och sen inser jag att jag har blivit en rädd gammal tant. Jag måste verkligen iväg själv snart innan man sitter här med barn och man och 9-5 jobb och lån. Jag säger till när jag har fått ihop 50 000 då jävlar.
Sen ska jag på bio med min mor och se på snabba casch. Det kommer bli kul! Eftersom jag ju vill berätta allt för er så kan jag också säga att jag igentligen skulle på "dejt" ikväll. Gud vad jag älskar det utrycket. Känns väldigt mycket Amerika och medeltid. Läs inlägget "garderobsragg" så får ni veta med vem, hihi. Fast det kanske inte är så mycket att skryta med eftersom vi inte ska träffas nu . Jaja jag bjuder på det.
Vi måste se till så att jag får ett jobb snart också. Ok jag litar på er.
Syskonkärlek ♥
"Livet är det som pågår medan du gör upp planer för framtiden"
... är ett hemskt citat. Ibland känns det som att det är precis så. Jag tänker i alla fall hela tiden att "så fort jag har tjäntat ihop tillräckligt med pengar då ska jag iväg på en resa runt jorden..." Eller "Sen när jag har klippt mig, köpt en snygg jacka, fixat naglarna,solat och blekt tänderna så kommer jag bli tillräckligt snygg. Eller "Sen när jag har städat min lägenhet, organiserat min garderob och fixat gardiner så kommer jag kunna mysa runt och tända doftljus och verkligen börja trivas här". Eller "Så fort jag får lite rutin i livet så ska jag börja gå upp tidigt och äta nyttiga frukostar och gå på långpromenader."
Vad är grejen med alla de tankarna? Som att livet är på paus och att man bara väntar på rätt tillfälle att trycka på play-knappen. Är det bara jag som tänker så här och hur gör man för att bryta det och börja ta vara på livet precis som det är, fast det inte är "perfekt" ?
Vad är grejen med alla de tankarna? Som att livet är på paus och att man bara väntar på rätt tillfälle att trycka på play-knappen. Är det bara jag som tänker så här och hur gör man för att bryta det och börja ta vara på livet precis som det är, fast det inte är "perfekt" ?
Varför sviniga killar lyckas få fina flickor (och vi får skylla oss själva)
Jag stötte på ett gammalt ragg idag. Vi stod i kassorna bredvid varandra på systembolaget. Jag tittade bort och skyndade mig därfrån så fort jag betalat. Undrade om han hade sett mig. Och OM han hade sett mig, om han tyckte att jag var snygg. Jag undrade varför jag hade satt på mig min fula täckjacka.
Han gick i min paralellklass på gymnasiet och vi hade spanska och special-engelska ihop. Cp-engelska som vi kallade det. Han hade långt flottigt hår, ett brett leende och var ful-snygg på ett charmigt sätt. Han snusade och spelade hockey. Och han var dryg och otrevlig mot alla. Jag tyckte han var fantastisk.
Jag ägnade våra språktimmar åt att titta på honom men utan att våga säga mer än hej. Så en dag lyckades jag snoka upp hans msn och vi började skriva till varandra på kvällarna. I timmar. I skolan pratade vi fortfarande inte med varandra. Efter ett tag händer det otroliga. Han skriver till mig att han vill ha mig. Att han är intresserad och gillar mig. Han ska på en fest och jag är bjuden. Jag får veta genom en gemensam vän att han är tänd på mig. Det var verkligen den kvällen, eller aldrig, om det skulle bli något. Jag kommer dit i en urringad singoallatop och med stora förväntningar. Efter två timmar sitter han och hånglar med en tjej mitt framför mig.
Okej. Där någonstans borde jag ha insett att han kanske inte var någon myskille att satsa på, men istället blev jag mer intresserad eftersom han blev ihop med den här tjejen och på det sätter blev "ouppnåelig". Okej, tiden går och dom gör slut. Det är dags för en ny fest. Jag åker dit och den här gången lyckas jag få en kyss och jag svävar på moln - tills jag får veta att han har kysst min bästa kompis samma kväll. Istället för att bli förbannad på honom, så blir jag arg på min kompis. Tror hon att det är någon jävla tävling eller? Han åker utomlands ett år. Jag är övertygad om att han har mognat och vi bestämmer att vi ska ses när han kommer hem över jul. Vi tar en öl. Vi går och ser på KING KONG och jag följer med honom hem. Vi umgås i ett dygn. Ser på Jönssonligan och jag träffar hans mamma och leker med hans hund. Sen äter vi pizza och håller varandra i handen.
Sen hör han inte av sig.
Jag säger att jag vet att han ska tillbaka igen men att jag bara vill prata med honom. Han svarar att de flesta tjejer får inte ens ett sms. Att jag inte ska förvänta mig något. Jag känner mig precis så som han vill att jag ska känna mig. Som en slampa. Han känner sig antagligen som världens häftigaste. Som en player.
Varför berättar jag det här? Jo för att jag tror att det är så här. Det finns fler sviniga killar än tjejer men de tjejer som faller för de här killarna får faktiskt skylla sig själva. Alla tankar kring att bara han blir kär så kommer han sluta vara otrogen och behandla tjejer respektlöst. Det är bullshit. Sen är verkligen frågan vad det handlar om. Det här jävla mysandet och känslosanacket och sen BANG. INGENTING. För jag är inte den enda som har varit med om det kan jag säga.
Slutsats: Leta upp en snäll kille istället för att att försöka locka fram "den fina killen" i svinet. För det finns inget spännande med en kille som inte ringer. Det kallas för respektlöshet.
Han gick i min paralellklass på gymnasiet och vi hade spanska och special-engelska ihop. Cp-engelska som vi kallade det. Han hade långt flottigt hår, ett brett leende och var ful-snygg på ett charmigt sätt. Han snusade och spelade hockey. Och han var dryg och otrevlig mot alla. Jag tyckte han var fantastisk.
Jag ägnade våra språktimmar åt att titta på honom men utan att våga säga mer än hej. Så en dag lyckades jag snoka upp hans msn och vi började skriva till varandra på kvällarna. I timmar. I skolan pratade vi fortfarande inte med varandra. Efter ett tag händer det otroliga. Han skriver till mig att han vill ha mig. Att han är intresserad och gillar mig. Han ska på en fest och jag är bjuden. Jag får veta genom en gemensam vän att han är tänd på mig. Det var verkligen den kvällen, eller aldrig, om det skulle bli något. Jag kommer dit i en urringad singoallatop och med stora förväntningar. Efter två timmar sitter han och hånglar med en tjej mitt framför mig.
Okej. Där någonstans borde jag ha insett att han kanske inte var någon myskille att satsa på, men istället blev jag mer intresserad eftersom han blev ihop med den här tjejen och på det sätter blev "ouppnåelig". Okej, tiden går och dom gör slut. Det är dags för en ny fest. Jag åker dit och den här gången lyckas jag få en kyss och jag svävar på moln - tills jag får veta att han har kysst min bästa kompis samma kväll. Istället för att bli förbannad på honom, så blir jag arg på min kompis. Tror hon att det är någon jävla tävling eller? Han åker utomlands ett år. Jag är övertygad om att han har mognat och vi bestämmer att vi ska ses när han kommer hem över jul. Vi tar en öl. Vi går och ser på KING KONG och jag följer med honom hem. Vi umgås i ett dygn. Ser på Jönssonligan och jag träffar hans mamma och leker med hans hund. Sen äter vi pizza och håller varandra i handen.
Sen hör han inte av sig.
Jag säger att jag vet att han ska tillbaka igen men att jag bara vill prata med honom. Han svarar att de flesta tjejer får inte ens ett sms. Att jag inte ska förvänta mig något. Jag känner mig precis så som han vill att jag ska känna mig. Som en slampa. Han känner sig antagligen som världens häftigaste. Som en player.
Varför berättar jag det här? Jo för att jag tror att det är så här. Det finns fler sviniga killar än tjejer men de tjejer som faller för de här killarna får faktiskt skylla sig själva. Alla tankar kring att bara han blir kär så kommer han sluta vara otrogen och behandla tjejer respektlöst. Det är bullshit. Sen är verkligen frågan vad det handlar om. Det här jävla mysandet och känslosanacket och sen BANG. INGENTING. För jag är inte den enda som har varit med om det kan jag säga.
Slutsats: Leta upp en snäll kille istället för att att försöka locka fram "den fina killen" i svinet. För det finns inget spännande med en kille som inte ringer. Det kallas för respektlöshet.
Idag är jag bäst
Jag fick godkänt på min B-uppsats! Det känns så jävla skönt, för jag har verkligen kämpat med den och inte haft någon hjälp eller handledning. Jag var så stressad i natt för opponeringen att jag knappt sov någonting och mådde illa av nervositet när jag åkte till skolan. Men det gick jättebra och var ingen fara alls. Skumt det där, hur redovisningssituationer verkligen kan få en att freaka ur.
Gissa vad jag ska göra nu? Jag ska gå och discobowla med min mamma! Det kommer att bli sjukt intressant. Min fina lilla mamma. Vi kommer att rocka gullmarsplans bowlinghall.
Gissa vad jag ska göra nu? Jag ska gå och discobowla med min mamma! Det kommer att bli sjukt intressant. Min fina lilla mamma. Vi kommer att rocka gullmarsplans bowlinghall.
Lägesuppdatering
Jag känner att eftersom jag inte skrivit på så länge så tänkte jag bara göra en snabb lägesuppdatering. Eller statusuppdatering kanske det heter för oss i facebookgenerationen. Hur som helst. Jag är nästan arbetslös. Vet inte riktigt hur det gick till men om någon vill ge mig ett (intressant och roligt jobb med hög lön) eller kanske bara ett jobb vilket som så är ni hjärligt välkomna. Jag beslutade mig för att "ta en paus" från skolan, tjäna lite pengar, kanske resa någonstan, jobba med maskrosbarn och fundera på vad jag vill bli. Hade ett jobb till 90 % men nu verkar det inte som det längre. Men jag litar på att det löser sig för det brukar det göra. Annars har jag min sista dag i skolan imorgon med opponering för min b-uppsats.
Har kommit på att jag kanske vill bli förskolelärare. Det är roligt för när jag säger det till folk så säger alla: - Ja så klart du ska, det är ju precis DU.
Har alltid känt prestationskrav på att "bli något viktigt". Att läsa något som kan imponera folk och drömt om att få jobba på ett snyggt kontor och få ha pumps på mig varje dag. Men ärligt talat så är det ju inte sån jag är. Jag vill hänga med barn och ungdomar. Vara på läger och jag vill läsa sagor med en varm liten klump i knäet. Jag gillar inte vuxna.
Nu är klockan tolv och det känns som att det är dags att "fånga dagen" eller i alla fall resa sig upp från soffan och ta hand om kattbajslådan. Ska till mitt spännade extrajobb på bibblan. Det är faktiskt himla intressant att sortera tidningar efter datum och ställa in böcker i hyllorna i bokstavsordning. Puss på er.
Har kommit på att jag kanske vill bli förskolelärare. Det är roligt för när jag säger det till folk så säger alla: - Ja så klart du ska, det är ju precis DU.
Har alltid känt prestationskrav på att "bli något viktigt". Att läsa något som kan imponera folk och drömt om att få jobba på ett snyggt kontor och få ha pumps på mig varje dag. Men ärligt talat så är det ju inte sån jag är. Jag vill hänga med barn och ungdomar. Vara på läger och jag vill läsa sagor med en varm liten klump i knäet. Jag gillar inte vuxna.
Nu är klockan tolv och det känns som att det är dags att "fånga dagen" eller i alla fall resa sig upp från soffan och ta hand om kattbajslådan. Ska till mitt spännade extrajobb på bibblan. Det är faktiskt himla intressant att sortera tidningar efter datum och ställa in böcker i hyllorna i bokstavsordning. Puss på er.
I`M BACK
Jag måste få berätta en pinsam sak som jag egentligen inte borde berätta. En av anledningarna att jag slutade blogga var att min kamera var trasig som jag skrev i inlägget innan. En dag gick den inte att sätta på hur mycket jag än tryckte på alla knappar. Eftersom jag inte är något tekniskt geni så la jag undan kameran i en bokhylla och har inte tagit några bilder sen dess. Förra veckan var en fotointresserad kompis hemma hos mig och jag berättade om min skit-kamera för henne och undrade om hon kunde titta på den. - Du kanske måste ladda batterierna? Sa hon.
- HAHAHA. Sa jag.
Jaa... ni förstår nog fortsättningen.
Det här är i alla fall lite vad jag har sysslat med de senaste två veckorna. Får jag lov att presentera Rosa-li och Ripper?
Nu ska jag blogga vareviga dag. (För din skull alex) kram på er
