Cecilias Bikt

Var på vårdcentralen igår och pratade med en kbt-sömnterapeut. Hon berättade att hon precis dragit igång ett forskningsprojekt om sömn med start nästa månad och frågade om jag ville vara med. Lite skeptisk skrev jag till slut under papprena. Vi ska ses en gång i veckan under sex veckor i en grupp med cirka 5 andra personer (den här delen gör mig lite rädd, att sitta och prata med gubbar och tanter med sömnproblem och känna mig HELT felplacerad). Egentligen känner jag inte att detta är exakt det jag behöver, men jag har inte råd att gå till en psykolog för 600 kronor per gång och eftersom detta är för förskning är det GRATIS. Så säljer min själ till sjukhusdjävulen. Kan man säga. I natt sov jag underbart länge och inte minsta ångest. Livets ironi.