Cecilias Bikt

Jag  stötte på ett gammalt ragg idag. Vi stod i kassorna bredvid varandra på systembolaget. Jag tittade bort och skyndade mig därfrån så fort jag betalat. Undrade om han hade sett mig. Och OM han hade sett mig, om han tyckte att jag var snygg. Jag undrade varför jag hade satt på mig min fula täckjacka.

Han gick i min paralellklass på gymnasiet och vi hade spanska och special-engelska ihop. Cp-engelska som vi kallade det. Han hade långt flottigt hår, ett brett leende och var ful-snygg på ett charmigt sätt. Han snusade och spelade hockey. Och han var dryg och otrevlig mot alla. Jag tyckte han var fantastisk.

Jag ägnade våra språktimmar åt att titta på honom men utan att våga säga mer än hej. Så en dag lyckades jag snoka upp hans msn och vi började skriva till varandra på kvällarna. I timmar. I skolan pratade vi fortfarande inte med varandra. Efter ett tag händer det otroliga. Han skriver till mig att han vill ha mig. Att han är intresserad och gillar mig. Han ska på en fest och jag är bjuden. Jag får veta genom en gemensam vän att han är tänd på mig. Det var verkligen den kvällen, eller aldrig, om det skulle bli något. Jag kommer dit i en urringad singoallatop och med stora förväntningar. Efter två timmar sitter han och hånglar med en tjej mitt framför mig.

Okej. Där någonstans borde jag ha insett att han kanske inte var någon myskille att satsa på, men istället blev jag mer intresserad eftersom han blev ihop med den här tjejen och på det sätter blev "ouppnåelig". Okej, tiden går och dom gör slut. Det är dags för en ny fest. Jag åker dit och den här gången lyckas jag få en kyss och jag svävar på moln - tills jag får veta att han har kysst min bästa kompis samma kväll. Istället för att bli förbannad på honom, så blir jag arg på min kompis. Tror hon att det är någon jävla tävling eller? Han åker utomlands ett år. Jag är övertygad om att han har mognat och vi bestämmer att vi ska ses när han kommer hem över jul. Vi tar en öl. Vi går och ser på KING KONG och jag följer med honom hem. Vi umgås i ett dygn. Ser på Jönssonligan och jag träffar hans mamma och leker med hans hund. Sen äter vi pizza och håller varandra i handen.

Sen hör han inte av sig.

Jag säger att jag vet att han ska tillbaka igen men att jag bara vill prata med honom. Han svarar att de flesta tjejer får inte ens ett sms. Att jag inte ska förvänta mig något. Jag känner mig precis så som han vill att jag ska känna mig. Som en slampa. Han känner sig antagligen som världens häftigaste. Som en player.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag tror att det är så här. Det finns fler sviniga killar än tjejer men de tjejer som faller för de här killarna får faktiskt skylla sig själva. Alla tankar kring att bara han blir kär så kommer han sluta vara otrogen och behandla tjejer respektlöst. Det är bullshit. Sen är verkligen frågan vad det handlar om. Det här jävla mysandet och känslosanacket och sen BANG. INGENTING. För jag är inte den enda som har varit med om det kan jag säga.

Slutsats: Leta upp en snäll kille istället för att att försöka locka fram "den fina killen" i svinet. För det finns inget spännande med en kille som inte ringer. Det kallas för respektlöshet.