Det blir aldrig som man tänkt sig...

Helvetes skit. Lyckades försova mig eftersom mobilfan dog en batterilös död. Sen hade jag glömt pinkoden så sprang runt i panik i 30 minuter innan jag hittade lappen med den. Stackars Gustav hade stått och väntat på mig i flera timmar utanför Sturebadet. Hann i alla fall med afternoon tea på Berns. Åh vad gott det var! Nu ska vi gå på bio.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0