Cecilias Bikt

Vet ni? Jag har gått runt med en svag gnagande HIV-ångest i flera år. Jag har tänkt att "jag vill inte ens veta om jag har det, då kan man ju lika gärna hoppa från en bro". Och ibland när jag är lycklig så tänker jag "Typiskt om man ska drabbas av en obotlig sjukdom nu". Knäppa tankar, ja vet, men inget man styr över. Varje gång någon har skojat om hiv (varför man skulle skoja om det vet jag inte) så har jag fått en rysning i hela kroppen och en klump i magen. Tänk om?

Jag har ju liksom legat med killar som har legat med tjejer i Thailand som har legat med massa andra äckliga snubbar. Folk skyddar sig dåligt. Jag med. Fy skäms.

Hur som helst. FÖRRA VECKAN tog jag mig i kragen och gick å testade mig och sen dess har jag gått runt med magont. Har tänkt igenom samtalet om att jag skulle vara hiv-positiv om och om igen i huvudet. Idag fick jag svaret. TA DA ! HIV-FRI! Det känns som att jag har fått en gåva. Nu tycker jag att alla som läser detta ringer och bokar tid till ungdomsmottagning/vårdcentral. Det är gratis och tar 5 minuter. Bums.


Jag fick med mig beviset hem!