Trött på att vara rädd
Tycker alltid att det är så jobbigt när man åker in (nykter, själv) till stan på kvällen och har kort klänning och högklackat. Känner mig jättefin men så fort jag går på tunnelbanan känner jag mig naken och vill hem och byta om för alla äckliga killar/gubbar som stirrar. Har inte råd att alltid åka taxi men så trött på att känna mig som ett stycke kött. Trött på att vara rädd att bli våldtagen varje gång jag åker hem på natten. Trött på killar som visslar/tutar och lockar på en som en katt.
Vad är alternativet? Att sitta hemma? Att alltid ha ombyte och gympaskor med sig? Att inte gå hemifrån utan pepparspray, överfallsalarm och mobilen inslagen på 112? Jag känner bara att jag inte orkar!
Detta om något visar hur långt bort från jämnställdhet vi är. När 50 % av befolkningen begränsas från att röra sig fritt på grund av rädsla. Hur ofta ser du ett gäng tanter stå och ropa könsord efter tonårskillar?
Och visst, killar kan bli rånade, nedslagna och vara rädda de också. Men kan en stulen mobil någonsin likställas med den förnedring, smärta och skam en våldtäkt för med sig?
Kommentarer
Postat av: Åsa
Blir så arg! Och undrar när det ska bli aktuellt att inte känna sig otrygg på vägen hem sent på kvällen/natten/i-folktomma-områden. Jag hatar att jag till och med har rädslan i åtanke när jag gör mig klar för utgång, ser till att mina skor inte är omöjliga att springa i, att min klänning/kjol inte är i det kortaste laget. Och att jag alltid går med nycklarna mellan fingrarna i fickan på vägen hem från nattbussen, redo att använda dem som knogjärn. Tack, äckel som stirrar och ropar, ni har gjort mig paranoid.
För övrigt - bara grejen att en grupp killar ropar saker till en tjej som går själv! Har de ingen syster eller tjejkompis, ingen sympati eller jävla aning om hur liten och rädd man kan känna sig i en sån situation?
Trackback
