sommar i stockholm!
Om nu någon har missat det... Gå ut i solen för fan! Idag har varit en sjukt skön dag. Mötte upp mina föräldrar i stan, vi åt lunch på en uteservering och sen promenerade vi till skeppsholmen och gick på Moderna museet.
En tanke om konst i allmänhet. Vem bestämmer vad som är konst? Och vad är det som gör att vissa personers verk klassas som unika och fantastiska och konstnären ses med respekt och status medans andra kan arbeta med konst hela sitt liv utan att någon uppmärksammar dem. Nu pratar vi abstrakt konst. Konst som kan vara en röd tavla med en svart prick på. Konst som kan vara tre ketchupflaskor uppradade bredvid varandra. Jag har svårt att förstå storheten i det hela. Visst att det ligger tankar och känslor bakom och att konstnären vill väcka reaktioner hos publiken, men varför ses viss konst som bättre och finare än annan. Ju konstigare desto bättre känns det ibland som att ledordet är. Förstår man budskapet för lätt tappar konstverket sin magiska dragningskraft. Därför heter tavlorna saker som "röd oändlighet" eller "Tallbarr på färd genom världen". Och sen kan en massa creddiga människor i hatt och solglasögon stå och tyst beundra dessa mästerverk och se ut som att de tillhör en hemlig klubb som förstår tavlornas innersta budskap.
Det är som kejsarens nya kläder. Ingen vågar säga något för att man är rädd för att verka dum och korkad. Fattar alla andra vad det här går ut på? Bäst att se beundrande ut jag med, så man slipper skämmas. Man är ju ingen lantis heller som inte förstår sig på riktig konst. tills det kommer en liten unge och skriker:
Pappa, pappa, varför står det ketchupflaskor på golvet?
Svart fyrkant av Kazimir Malevitj.
En tanke om konst i allmänhet. Vem bestämmer vad som är konst? Och vad är det som gör att vissa personers verk klassas som unika och fantastiska och konstnären ses med respekt och status medans andra kan arbeta med konst hela sitt liv utan att någon uppmärksammar dem. Nu pratar vi abstrakt konst. Konst som kan vara en röd tavla med en svart prick på. Konst som kan vara tre ketchupflaskor uppradade bredvid varandra. Jag har svårt att förstå storheten i det hela. Visst att det ligger tankar och känslor bakom och att konstnären vill väcka reaktioner hos publiken, men varför ses viss konst som bättre och finare än annan. Ju konstigare desto bättre känns det ibland som att ledordet är. Förstår man budskapet för lätt tappar konstverket sin magiska dragningskraft. Därför heter tavlorna saker som "röd oändlighet" eller "Tallbarr på färd genom världen". Och sen kan en massa creddiga människor i hatt och solglasögon stå och tyst beundra dessa mästerverk och se ut som att de tillhör en hemlig klubb som förstår tavlornas innersta budskap.
Det är som kejsarens nya kläder. Ingen vågar säga något för att man är rädd för att verka dum och korkad. Fattar alla andra vad det här går ut på? Bäst att se beundrande ut jag med, så man slipper skämmas. Man är ju ingen lantis heller som inte förstår sig på riktig konst. tills det kommer en liten unge och skriker:
Pappa, pappa, varför står det ketchupflaskor på golvet?
Svart fyrkant av Kazimir Malevitj.
Kommentarer
Postat av: Ida
HA HA HA HA HA =D!!!!!
Klockrent Cecilia!
Trackback
