Cecilias Bikt

Min valborg tillbringades för första gången i hela mitt liv inte vid brasan på Enskede fältet, utan på lägergården i Hälsingland. Långt bort från fylla, lotter, fiskdamm, korv och fyverkerier. Det var skönt. Skönt att än en gång få fly storstaden i mjukisbyxor, osminkad och med sina finaste vänner. Skönt att få tvätta av sig lite yta ibland. Så man kommer ihåg vad som är viktigt här i livet. Sen kan jag komma hem och vara Cissi med kalendern, mobiltelefonen, stressad och fixad och kaffe-latte drickande. Bara jag får komma iväg och andas ibland.

Idag har jag varit hos bästa Petra och pratat. Skönt att få röra om lite. Skön att få gråta. Skönt att få prata om de som man inte trodde att man behövde prata om.

Ikväll ska jag träffa en gammal klasskompis i Sickla, det ska bli mysigt. Vänskap är viktigt. Kanske viktigast av allt. Har bråkat med en vän jag känt i en tredjedel av mitt liv. Någon som jag svurit att aldrig lämna. Men skaver det så skaver det och då måste man klia. Ibland räcker det inte med att sätta på tredubbla plåster och låssas som ingenting. Ibland måste man dra bort den där jävla skorpan. Och ont gör det.