Cecilias Bikt

Livet går inte alltid att planera. Går inte alltid att sätta in i fack, pärmar och plastfickor. Går inte alltid att skriva upp i kalendern eller markera med understrykningspenna i neongult. Ibland går allt bara åt helvete och det är svårt att planera in. Ibland känns det som att inget nytt händer, som att man är en robot och att allt bara går på rutin. Man är som en hamster som springer i det där hjulet och kommer ingen vart. Och rätt vad det är så förändras livet på en sekund. Någon man älskar rycks bort eller blir sjuk. Man blir så kär så man varken kan äta eller sova eller så får man en chans som kan vända upp och ner på hela ens vardag. Det häftiga med detta som kallas för livet, är att man aldrig kan veta vad som kommer att hända i förväg. Det går inte att planera.

Men en sak vet jag. Om man flyr från livet, stänger in sig i sitt rum med datorn som enda koppling till världen eller flyr bort i en dimma av missbruk, så kommer dessa chanser att försvinna längre och längre bort. Om du blundar för livet så kommer livet att svika dig. Men om du håller ögonen öppna och låter dig svepas med så kommer livet att överraska dig och ge dig mer än du trodde var möjligt.

Livet är sekunder, minuter, timmar, veckor, månader och år. Livet är det som du lever precis just nu när du läser detta. Livet är fult och vackert, upp och ner, nattsvart och lätt som sockerdricks – bubblor.

Livet är ibland så jävla jobbigt och hårt att man undrar vad det ska vara bra för? Jag kan inte svara på det. Det enda jag vet är att känslan av de ögonblick när livet är vackert och lätt och leva, gör det värt för mig att stiga upp varje morgon. Att fortsätta kämpa.

Ögonblick som är vackra för mig är när solen lyser i mitt ansikte, när jag vandrar i naturen och allt omkring mig är tyst och stilla, när jag är i närheten av vatten vilket alltid ger mig en lugn känsla, när jag kysser någon och det pirrar i hela kroppen, när jag blir berörd av något fint som jag ser, hör eller läser, när jag är med människor som jag känner mig trygg och avslappnad med och kan skratta hur högt jag vill, när jag får dansa, spela teater, leka och bara släppa loss helt, när jag äter riktigt god mat, när jag får lägga mig i en nybäddad ren säng när jag är jättetrött …

Allt det här handlar för mig om att "jaga kickar". Att söka efter de ögonblicken i livet som gör mig lycklig. Det är för mig livet. Att svälja allt med hull och hår, det fula och det fina. Det mörka och det ljusa. Ta emot livet precis som det är och gräva fram det bästa. Njuta av det man kan och försöka ta sig igenom det som är svårt på bästa sätt. Jag tror inte att det finns någon genväg. Det finns ingen snabbinstruktionsbok till hur man finner lycka, ingen supermedicin och ingen mirakellösning. Det enda som jag tror funkar är att gå och prata med någon för att reda ut sitt känslo-nystan, hitta strategier att ta sig igenom sina problem och att lyssna på sig själv. Att försvinna bort med hjälp av alkohol, sex, droger, spel eller att bara sova 15 timmar om dagen, kan verka lockande. Då slipper man ta tag i sitt skrikande svarta hål. Man kan skjuta på problemen och hoppas att ingen upptäcker dem. Pratar man inte om dem så finns dem inte. Eller ?

Det är starkt och modigt att våga se sina problem i vitögat. Att fejsa livet precis som det är. Hela skalan, från det bottenlösa djupet till den rosa sockerdricks –bubbliga himmelen. Det är att leva. På riktigt.

Så stäng av datorn. Gå ut i livet med öppna ögon. Det gör ont att leva ibland. Men det bästa av allt, är att det är så otroligt jävla skönt när det känns bra igen. När man finner det där lycko-kornet. När du inser att du inte behöver en massa hjälpmedel för att våga leva. Inga mediciner och inga murar att skydda dig bakom.

Se upp världen, för här kommer jag!