Cecilias Bikt

Är titeln på den bok jag har sträckläst de senaste dagarna och som Carolin passande nog gav mig i present. Det gör mig ledsen att jag under 1,5 år har ursäktat en person som har skrikit ut budskapet "JAG VILL INTE HA DIG" i neonfärger och blinkande lampor och på högsta volym, men jag har hållt för öronen, blundat och vägrat ta till mig detta uppenbara faktum. En av livets största drivkrafter är att bli äskad och det gör att man ibland handlar på ett sätt som går emot allt sunt förnuft. Jag har vridit och vänt och ursäktat och tolkat och överanalyserat tills sanningen passat mig lite bättre. Är det inte lite charmigt med någon som vill vara fri och inte tror på monogami och såna tråkiga konvetionella saker? Det är till och med lite spännande. Varför ska man vara som alla andra? Och vadå, förhållande. Det är väl ändå bara en titel? Och just det. Han sa att han vill hålla dörren öppen för andra och att han vill leka av sig först, DET kommer försvinna så fort han inser hur fantastisk jag är. Det behövs nog bara lite mer tid. Mer tid och mindre gnäll. Visst, att han bara träffar mig när hans kompisar inte har tid eller efter några öl, men VADÅ, hur mycket kan man kräva igentligen? Vi har ju kul ihop, och han säger ju att jag är sexig och att han älskar att sova med mig. Det är väl bättre än inget ?

Nej flickor vet ni vad. Jag tycker nog att vi sätter ett FETT PUNKT där. Jag vet att jag förtjänar att träffa en omtänksam, kärleksfull, snygg, rolig snubbe som fattar vilket kap jag är och som inte vill dela mig med någon annan, och gör han inte det så får det vara. Det är inget att skämmas över. Vissa vill knulla runt. Jag vill träffa en normal kille. Jag är inte intresserad av one night stand. Men jag respekterar dem som är det.

Jag kanske kan tillägga att killen i fråga inte är något svin (snarare en intelligent trevlig rolig och allmänt fantastisk person) Men han vill helt enkelt inte ha mig och det är ju synd, men sånt är livet. Jag är bara ledsen att det tog mig så lång tid att förstå.