Cecilias Bikt

Förlåt för att jag inte har skrivit på evigheter. Jag älskar att skriva men av främst 4 olika anledningar tappar jag suget ibland. Nämligen:
1. Jag får utlopp för mitt skrivande på maskrosbarn.org hemsidan, där jag skriver veckans krönika och bloggar.
2. Jag skäms så jävla mycket varje gång jag har med mig cameran. Ibland blir mina vänner (Therese) arga och fräser: ska du lägga upp bilderna på bloggen eller?! Det är dessutom fatalt pinsamt att tex fota en macka man har ätit eller annat som man nu känner för att lägga ut på bloggen (om någon ser när man fotar) dessutom har jag en alldeles för liten handväska för att min camera ska få plats.)
3. För att jag tycker att ingen läser min blogg och att jag tänker mig att de som gör det himlar med ögonen och skrattar åt det jag skriver.
4. För att jag inte riktigt vet hur mycket jag vill dela med mig av mitt privatliv. När jag jobbar med ungdomar borde jag väl inte skriva om fylla, sex och fester? Och jag vågar inte skriva om min kärlek. Det är för privat. Och ibland är jag rätt grov och ibland är jag bara väldigt svart å deprimerad. Så för att hålla det hela så politiskt korrekt som möjligt är jag tvungen att skala bort kanske 50 % av mig själv. Och hur kul känns det?

Men jag vill ju skriva och hela tiden poppar det upp små blogginlägg i huvudet, tex. på bussen eller när jag ser något kul eller äckligt som jag vill berätta! Ska vi göra ett nytt försök? Men då vill jag att ni lämnar kommentarer efter er så att jag får lite bekräftelse. Jag är en bekräftelsehora nämligen. Har jag hört.