Cecilias Bikt

Igår var jag ute med min gamla klasskompis Caroline Edholm, på en fest i Alvik. Efter det åkte vi till ett ställe som hette "Grodan Sergel" som jag absolut inte gillade. Det var så hög musik att det gjorde ont i öronen och stämningen var "studentskiva". Kände mig rätt nere och åkte hem tidigt.

Idag sov jag till klockan ett och mådde inte bra när jag vaknade. Har bestämt mig för att ta det lite lungt nu ett tag. Jag vill ju ta hand om min kropp och må bra. På veckorna så tänker jag på att äta bra, träna och sova ordentligt men det är som att jag skiter i allt när jag går ut. Då blir det öl och cigg och Mcdonalds. Det är väl okej ibland men man måste hitta en balans tror jag. Så ikväll ska jag och min kusin spela biljard på biljardpalatset eller gå på bio eller gå till HERMANS (min favorit veggo-restaurang). Känns så tråkigt att det alltid ska stå mellan krogen eller sitta inne och kolla på TV. Hur kul är det egentligen? Nej från och med i dag ska jag börja mitt nya sunda liv ;)


         ( Hermans buffé på fjällgatan, slussen )


Hur som helst, idag när jag hade slutat må dåligt, åkte jag till ett café i Årsta och läste Thereses bok: Vi har juhemligheter i den här familjen, drack kaffe och åt rabarberpaj. Det är verkligen intressant att läsa boken, eftersom den ger ett annat perspektiv på ens tonårsliv. Eftersom jag och Therese i princip pratade med varandra
varje dag mellan att vi var 12-18 år så minns jag det mesta hon skriver om, men på ett helt annat sätt! 

                                                         (Bokens framsida)

Just det. Jag ansökte ju om att bli kontaktperson för ca 2 månader sen. Var på intervju och fick i en timme berätta exakt vad det var jag ville göra. Träffa en tonårstjej som av någon anledning behöver extra stöd, ca. 1 gång i veckan och fika/gå på bio/promenera och helt enkelt finnas där, lite som en storasyster. Jag fick veta att det fanns ungefär 10 olika tjejer som behövde en kontaktperson men att det var viktigt att intervjua dem också så att det skulle bli en perfekt match-making. Nu hör socialsekreteraren av sig och berättar att hon har fixat två stycken 9-åriga tvillingar som jag kan ta hand om på helgerna.

Då undrar man ju vad i helvete det är som har gått fel ?? Hur kunde hon tycka att det var en bra idé? Blir så besviken att man får det bevisat gång på gång att socialtjänsten inte funkar som den ska.