Cecilias Bikt

Då var man hemma igen från Umeå och fem dagar av galet läger igen. Kom hem kl 8 i morse, efter 10 timmar på en buss och nu har jag sovit och duschat. Jag tror inte att jag eller någon annan kan förklara vad lägrerna innebär för någon som inte varit där. Jag tror att man måste uppleva det för att förstå hur otroligt jävla häftigt det är. Det är så speciellt och man känner en värme och glädje som jag knappt har känt förut. Jag vet att det kanske låter som en sekt eller så när jag skriver så här, men det känns verkligen som en andra familj. Just nu känner jag mig lugn och trygg och med en känsla i kroppen av att allt kommer att ordna sig. Men som sagt, jag ska inte sitta och vara gråtsentimental utan berätta lite roliga grejer från lägret ! 

På väg hem med bussen så träffar jag en jättehärlig Norrlandskille och vi blir vänner. Det var nämligen så att jag flyttade längre fram i bussen för att försöka sova och råkar sätta mig bredvid en väldigt söt kille. Efter en stund börjar vi prata och det slutar med att vi berättar om våra liv och jag somnar på hans axel.

Jag älskar när oväntade saker händer och jag tror att man måste vara öppen när det händer och bara följa med. Hur som helst, den här killen skulle till Thailand och var på väg till Arlanda, men han skickade ett sms och tackade för vårt samtal och önskade mig lycka till i livet.

Vi har också badat badtunna utomhus och bastat. Firat "nyår" med trerätters och släppt i väg rislampor över vattnet (istället för fyverkerier, Fy fan vad vackert det är.) Vi har suttit vid lägerelden och gått ett ljus-lykt-pår i skogen. Vi har ätit frukost på loftet med kärlekstema och presenter, vi har gått promenader och pratat. Vi har backklättat, klättat klättervägg och slängt oss ut för ett 20 meter högt torn (inte jag!!) Vi har varit i smedjan och vi har gått en höghöjdsbana och lekt lekar och hoppat studsmatta. Vi har gråtit och skrattat och kramats.

Det svåraste som finns är att behålla en känsla när man är tillbaka i storstaden. Att veta att det man kände var på riktigt. Att inte tappa bort all kärlek för att man är på en grå, pissluktande tunnelbanestation och att alla andra beter sig som vanligt. Det är då man måste försöka plocka fram den där känslan. Jag säger som Björn gjorde när något var riktigt jäkla bra och man förtjänar lite pepp. Tänk High Five, fast det här är snäppet ballare.
Taste the ten!